En ung man i 20-årsåldern, mycket plikttrogen och resursstark med läs- och skrivsvårigheter. Social fobi, hälsoångest, ensam, isolerad och hindrad av ätstörningar. Han kom in i åtgärden "låst och stängd". Han visade med hela sin person att han önskade förändringar i ett fastlåst mönster som han inte kunde komma ut ur på egen hand. Han blev med i "gamergruppen" och visade att sina kunskaper. Vi byggde upp en relation med honom, vi vågade ställa frågor och fick honom att öppna sig mer och mer.

Vi avdramatiserade livet och "lekte" oss fram det i trygga former. Han valde att lita på oss. Vi kartlade hans intressen och han fick vara med på företagsbesök, praktikplats och prova på olika jobb. Eftersom han hade dåliga erfarenheter från skolan kom vi överens om att han skulle fokusera på arbete i första hand. Det blev tydligt att han var praktiskt lagd och gillar "bubbliga funktioner". Målet om en vanlig anställning nåddes. Nu arbetar han fyra dagar i veckan på ett lokalt företag, där han får sitta för sig själv och reparera elektronik.

Han är mycket engagerad i sitt arbete och klarar det utan bekymmer och får ständigt nya arbetsuppgifter och mer ansvar. Det nya målet är att äta i matsalen tillsammans med de andra. Chefen inspirerar och motiverar honom att delta genom att ta med honom och inkluderar honom i gemenskapen. Ett steg i taget i lugna former och precis det tempo han behöver. De har nära uppföljning för att han ska känna trygghet under hela processen.

Vi är överens om att det första lönebeskedet ska ramas in och sättas upp på väggen 😊

Hans mamma och pappa är lättade, glada och stolta över sin son och mycket tacksamma för att han har fått rätt hjälp, och att någon verkligen har sett deras son för vad han är värd. Han är äntligen nöjd med sig själv. Han har börjat cykla till jobbet, där han får frisk luft, sol i ögonen och motion. Han tycker att det är underbart att känna att han bemästrar yrket och att få ha kollegor. Han bryter långsamt men säkert sig ur sitt skal och känner att livet är värt att leva. Nu berättar han att han att han så småningom kan tänka sig att studera utomlands. Korea ligger nära hans hjärta, då han varit där en gång och vill dit igen. Vi har tillit och berättar att vi ser fram emot att höra om planerna när han är redo. Detta får oss att känna lust att hjälpa fler att hitta jobb och utbildning.