En ung kvinna kom till oss i ett tillstånd av total hopplöshet. Hon kände sig nedstämd och full av ångest. Hon hade isolerat sig under lång tid, kände sig ensam och bar på erfarenheter av försummad omsorg, ätstörningar, självskadebeteende, övergrepp, saknaden av en mor och självmordstankar.

Vi började smått med att skapa trygghet och bygga relationer. Vi lyckades få fram hennes intressen och talanger. Vi använde metaforen att vi såg på henne som en gåva som vi hade turen att få öppna och upptäcka vad som fanns inuti henne. Hon älskade att spela brädspel, att skapa vackra små cupcakes med färgglasyr, att gå på konserter och se filmer på bio. Hon älskade att köra bil eller promenera med dem hon kände sig trygg med. Hon älskade att klä sig i vackra klänningar. Sist men inte minst älskade hon sin hund, som hon därför fick ta med sig till vår verksamhet. Sakta men säkert vågade hon lita på oss. Tilliten etablerades, men vi förstod att den ständigt behövde vårdas för att bibehållas. Först då kunde vi börja det viktiga arbetet med förändring.

Hon visade oss att hon var full av resurser och underbara personliga egenskaper. Efter noggrann "uppackning" visade det sig att hon hade en fantastisk förmåga att sälja. Bakom disken blev hon en helt annan person. Där intog hon rollen som den mest serviceminded kundservicemedarbetaren någon kunde önska sig.

Tack vare att NAV gav oss möjlighet att ta oss tid att stärka hennes självkänsla blev den unga damen inte en av de unga människorna som blev beroende av försörjningsstöd. Idag arbetar hon heltid som butiksmedarbetare. Hon är en person som man blir lyft av att möta, någon som verkligen trivs med sitt arbete. Därmed slipper hon tvivel och överanalysering. Hon har en uppgift, och det gör mycket.

Företagsledningen där hon arbetar förstår utmaningarna och de anpassar och stöder efter behov. Hon har fortfarande ångest som plågar hennes kropp och depressionen kommer och går, men hon har en fantastisk läkare som stöttar henne vid behov. Hon har fått behandling och medicinering, och går till en psykolog som verkligen förstår henne. De har bra kemi och talar "samma språk". Hon har fått en pojkvän och en ny valp. Livet känns värt att leva. Hon känner framgång och glädje och hon vet att hon har oss som support när det behövs. Ett litet SMS då och då är allt som behövs för att hon ska veta att vi finns där för henne, och det är precis det hon behöver.